Föräldrar låter vaccinera eller inte vaccinera sina barn. Det är val de gör. De fattar beslut.
På vilka grunder? Känslomässiga eller rationella? Eller både och?

Det finns fakta som underlag. Redovisad och granskad forskning. Det finns sensationsjournalistik som redovisar amatörtolkningar och det finns expertutlåtanden som i bästa fall redovisar ett neutralt underlag. Journalistiken driver rädsla och lösnummer. Vetenskapen jobbar ibland i sanningens namn men också ofta som marknadskrafternas budbärare.

Beslutsfattare gör också en bedömning av trovärdighet. Vem har högst trovärdighet; grannen, släktingar, SR/SVT, kvällstidningarna, facktidskrifter, Facebook, TV4, Wikipedia …

Beslutsfattarens kompetens, utbildningsnivå, personlighet, intelligens, livsåskådning och föreställningsvärld är avgörande faktorer för beslutet om vaccination eller inte.

Om fakta säger att 10% av befolkningen får en sjukdom men om 90% av befolkningen är vaccinerad insjuknar endast 1 av 100. Av de insjuknade får 1 av 10000 fall (barn och åldringar) en bestående åkomma till följd av blodförgiftning i en kroppslem (i bästa fall ett finger, i sämsta fall ett helt ben). Till underlaget ska också fogas att 1 av 100 vaccinerade upplever mer eller minera allvarliga bieffekter; sömnsvårigheter, blodtryckshöjning och diarré. Ungefär var hundrade som upplever någon form av obehag får ett lindrigare men bestående men (redovisat i Dagens medicin och återgett i vetenskapsprogram både i P1 och SVT2). Inga dödsfall har rapporterats.

Men i kvällstidningarna och i sociala medier fick bieffekterna störst utrymme. Ett tragiskt fall redovisades i en serie artiklar som i sin tur delades och ”laikades” i stor omfattning på nätet.

Hur ska jag som förälder resonera? Kallt rationellt eller med empati och rädsla? Vad säger egentligen statistiken? Att man ljuger med statistik, det vet ju alla! Vad innebär lindriga men? Och vad ska man tro om bieffekter på längre sikt? Och blodförgiftning i ett ben, vad innebär det? Amputation?