Nästan alla klagar på vädret och sitt eget minne. Men ingen gör något åt det!
En kväll 1982 gick jag på en kursintroduktion, har glömt namnet, men det var ett säljmöte på kvällstid för en kurs som i grunden gick ut på att lära sig våga stå inför grupp och hålla tal. Under mötet fick man lära sig en ramsa som exempel på minnesteknik. Den sitter fortfarande kvar:
Föreställ dig en stor, gul äkta matta. In från höger rullar en Ford Mercury in på mattan, vid ratten sitter en underskön blondin. I sitt hårsvall har hon en jordtorva, en sådan där man får på spaden när man gräver upp en gräsmatta. I gräset springer ett Marsvin som i sitt gap bär på en skylt: Varning för djupet! På skylten balanserar en Saturnusraket och på toppen av den balanserar i sin tur en urna fylld med uran och i den står havsguden Neptunus som har spetsat Långbens hund Pluto på sin gaffel.
Om du inte redan har gissat vad remsan går ut på kan du tjuvtitta här.
Det hände sig att jag var på en fest. En nedläggningsfest, stället var redan sålt. Det kom 49 gäster inklusive mig själv för att fira. Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig för att lära mig namnen på alla gästerna. Det hade jag gjort en gång förut på ett mindre födelsedagskalas, med kanske 30 gäster. En helt annan grupp, ingen igenkänning.
Allteftersom gästerna anlände hälsade jag inte bara välkommen utan upprepade välkomstorden, vi sa våra namn sådär lagom engagerat som man brukar men jag bad dem systematiskt att upprepa sitt namn kanske t o m en tredje så att jag hann lyssna efter dialekt och intonation, se dem i ögonen en längre stund än vid en vanlig hälsning. Ögonkontakten med de kvinnliga gästerna blev ännu längre, så lång att jag hann bestämma mig om kvinnan ifråga hade kunnat bli ett erotiskt äventyr.
En del namn förekom både som dupletter och tripletter, några var udda och/eller utländska, en del bar uppseendeväckande kläder och gästerna bildade par eller t o m kvartetter av väninnor. Det fanns många kopplingar att hänga upp namnen på.
Värden kom fram vid ett tillfälle och undrade: – Vad fan håller du på? Han är sådan så det var nog närmast ett kärleksfullt sätt att framföra en undran. Annars var det en fest med plockmat, dricka och levande musik.
När musiken tog paus uppmanade värden gästerna att fylla på glasen för nu var det dags för kvällens överraskning: – Minneskonstnären Kjell ska visa att han har lärt sig allas namn och han drar nu namnen högt (så stack han en mick i handen på mig, han hade inte med ett knyst förberett mig på den här överraskningen)!
Jag fattade micken och började från vänster. Folk satt ju inte alls i den ordning jag hade memorerat namnen. Minnet hjälpte mig dock hela lokalen runt och jubel uppstod, visslingar och applåder. Succé!
Minnet och Tidspilen
Minne och problemlösning
En app för att hjälpa minnet på traven! Är inte alla appar just det – en minnesförlängare?